Maoister framåt i Nepal
Jag noterade just att maoisterna leder röstsammanräkningen i valet i Nepal. Intressant måste jag säga…
Men jag har ett horn i sidan till maoister och stalinister, deras internationella rörelser har alltid förföljt och mördat medlemmar i min internationella rörelse. Dessutom så har maoister och stalinister alltid varit helt oförstående inför begreppet demokrati.
Men nu ska man inte måla fan på väggen helt. Först och främst så har ju maoisterna i Nepal trots allt blivit demokratiskt valda, och det måste vi respektera. Kanske är dom ”Nepalitiska” (hur skriver man? ”Nepalska”?) maoisterna kanske lite ”bättre”, lite mer demokratiska och humana, än sina kinesiska och peruanska motsvarigheter? Av dom fåtaliga artiklar jag läst om dom så verkar det så, men jag har faktiskt ingen aning.
En annan fråga man kan ställ sig nu är hur imperialismen – främst USA och Kina – kommer att reagera på det här? Kommer Nepal också att hamna på USA:s svarta lista över ”skurkstater”? USA:s regering har ju en benägenhet att ”skurkstats-stämpla” länder vars folk har röstat ”fel”.
//Trotten
Bloggat: Björnbrum
Andra bloggar om: Nepal, Maoism, Stalinism, Val, Demokrati, Asien, Internationellt, Politik
Filed under: Demokrati, Internationellt, Politik | 1 Comment
Tags: Demokrati, Internationellt, Maoism, Nepal, Politik, Stalinism
Bloggosfären
”Nepalesiska” låter väl bra? Ärligt talat tror jag etiketterna betyder mindre än den faktiska politiken och i vilken mån partiet X eller Y lyckas skaffa sig förtroende och sedan uppfyller förväntningarna. Nepal är fattigt och förhoppningsvis kan maoisterna göra en hel del för folket. Jag antar att deras framgångar beror av att man lyckats mobilisera en massa folk som annars inte skulle ha brytt sig om att rösta.
Även om partier basunerar ut att de minsann följer den järnhårt utstakade linjen ABC kommer verkigheten att tränga sig på och tvinga fram korrigeringar. Ibland är det medvetet, ibland mindre genomtänkt. Därmed blir pratet om att ”lära av historien” ganska tvivelaktigt, för det är samtiden man lär sig av medan man försöker treva sig in i framtiden. Nepal är ju knappast i läget för en sociaiistisk revolution, men det betyder ju inte att man inte har en massa revolutionära ändringar att genomföra. Fast nu kanske det kan ske på parlamenarisk väg? Och jag har fått för mig att det är den linjen Prachanda satsar på nu.